Databeroende, jag?

Och så sitter jag här igen. Dag efter dag efter dag. Låtsas som ingenting, försöker ignorera, försöker skjuta bort det, men det har blivit så mycket mer påtagligt nu när jag faktiskt är ensam. Inte ensam ensam, det finns hundratals, tusentals, kanske miljontals med personer som jag. Grejen är den att den jag hade som är, nej förlåt, var som jag inte är det längre. Sandra är inte databeroende längre och har börjat träna istället.
Själv sitter jag här. Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att jag ska bli av med mitt databeroende och börja träna, men jag har aldrig lyckats. Men nu ska jag verkligen försöka, försöka, försöka (och helst lyckas också) för vet ni vad jag kommit fram till? Jag har egentligen ingenting att göra här längre. Jag bara sitter här och möglar framför min blogg, bdb, fefo och GD.se, men jag har egentligen ingenting att göra där. Inte sedan Sandra försvann. Ni vet det här ordspråket att man inte vet hur mycket man älskar något förens det är borta? Det är lite samma känsla nu, jag har aldrig insett förut hur himla mycket mitt Internet-liv egentligen kretsar kring Sandra, förens nu, när hon är borta. (Eller ja, hon är ju inte borta borta, vi håller ju kontakten såklart. Fast i början så stalkade jag henne lite, för jag klarar mig uppenbarligen inte utan henne. Så går det om man fäster sig för mycket vid någon på Internet.) (So Kidzzzzzz, don’t try this at home!)

Hur kommer det sig då att jag ändå sitter här, trots att jag kommit fram till att jag faktiskt inte har så mycket att göra här? Jag lovar, dumburken har någon magnetisk kraft.
Anyways, vad jag försöker komma fram till är att jag ska försöka bli av med mitt databeroende, igen. Och den här gången ska jag lyckas. Om jag alltså inte bloggat på ett tag, då vet ni att jag har lyckats, och vi kan alla glädjas för min skull och så kan ni berätta det för era barnbarn; att Hanna, ja det var en stark tjej, hon lyckades bli av med sitt databeroende hon. Tänk på det, när ni sitter där bland era droger och önskar att ni hade mer, att Hanna kunde komma ur det, då kan också jag! (eller så kan ni ju bara föreslå att de ska köpa lite mer knark, det är ungefär samma sak)

Nya hej-jag-mår-bra-liv, Here I Come!

(Nej jag är INTE patetisk, och ja, jag gillar att använda flera ord i rad. Sådeså sådeså!)