Det var en gång... del II

Jag försökte hitta min favoritsagobok. Den med originalsagan om Skönheten och odjuret, den med sagan om Tusenskinn, prinsessan som flydde från sitt hem eftersom hon inte ville gifta sig med sin far, den med den småländska sagan Östan om solen och nordan om jorden, där en bondpojke färdas på en Fågel Fenix bortom vår värld för att rädda sin älskade.

Jag fann den inte. Jag har ingen aning om vart den har tagit vägen. Den kan ju inte gärna ha flyttat på sig själv (eller kan den..?), vilket betyder att jag måste ha flyttat på den till ett ställe som antagligen var väldigt genomtänkt. Alltför genomtänkt, tydligen, eftersom jag inte kan finna den.

Faktiskt, så fann jag bara en enda av alla mina sagoböcker. Den jag fann var den jag minst tycker om, typiskt nog. Den jag fann var en sagobok med några av H.C. Andersens sagor (vari endast 5 av 12 sagor börjar med "Det var en gång..."), men i förkortad form (Jag misstänker att de även är lite förmildrade för att passa barn. H.C. Andersens sagor är fruktansvärt hemska.)

Jag minns när vi köpte den boken. Jag var kanske 7 år och min favoritfilm var Disneys Den lilla sjöjungfrun, och det jag önskade mest av allt i världen var att få vara en sjöjungfru. Vi var i någon affär, var vet jag inte, och jag såg en bok med sjöjungfrur på och jag skulle absolut ha den. När jag sedan fick höra av mamma att det var Den lilla sjöjungfrun som saga ville jag självklart ha den ännu mer. Och jag fick den. Gissa om jag blev besviken när jag fick höra hur Den lilla sjöjungfrun verkligen slutar?

Efter det hade jag väldigt svårt för den boken. Jag tyckte inte alls att sagorna var bra. De var tråkiga och bilderna var fula. Jag måste hålla med mitt yngre jag. Bilderna är fruktansvärt fula, och det finns absolut bättre sagor än de här, dock har jag nu inget emot de tragiska sluten som finns i många av dem. Jag kan tänka mig att sagorna är bra mycket bättre i original, men jag tror inte att de kan bli lika bra som de klassiska sagorna., som de som jag redan nämnt, eller som Igelkottapojken, eller som Kung Trastnäbb.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg. Dock vet jag med säkerhet att jag måste skaffa mig nya sagoböcker, eftersom jag tydligen förlagt de jag har.

Skam över mig! Skam över min familj! Skam över min KO!
[/Disneyskämt]

Det var en gång...

Sagor har alltid fascinerat mig. Korta berättelser om magiska ting, och så självklart den åh-så-bra sensmoralen i slutet. Vad jag gillar mest med dem är att de förklarar allting som så självklart. Aldrig utspelar de sig i en annan värld, utan i vår egen, men långt långt bort. Det är inget Midgård, Hogwarts eller Narnia, och vi får chansen att tro att detta faktiskt finns någonstans i vår värld. Kanske närmare än vi tror.

Vi är vana vid Disneysagorna, de med glitter och dessa evigt lyckliga slut. Sagorna som de flesta av dessa filmer är baserade på är långtifrån så vackra och ljusa. I den riktiga Askungen slutar det med att styvsystrarna hugger av sig sin häl respektive tå för att få plats med foten i glasskon, och de får dessutom sina ögon utpickade av duvor när Askungen väl fått sin prins. Tänk er det blodbadet i en Disneyfilm.

Eller varför inte ta Snövit. Där är det minsann ingen Den Sanna Kärlekens Första Kyss som väcker henne ur hennes sömn, utan hon hostar helt enkelt upp äppelbiten när prinsen och hans undersåte snubblar på en rot när de ska bära iväg med glaskistan, och den elaka styvmodern får i slutet dansa i glödgande järnskor tills hon dör. Trevligt slut där med, som ni ser.

Men värst av alla måste ändå vara Den lilla sjöjungfrun. Prinsen förälskade sig aldrig i sjöjungfrun, utan fann en annan prinsessa att gifta sig med. I enlighet med överenskommelsen som sjöjungfrun hade med sjöhäxan skulle hon därmed förvandlas till havsskum. Hennes systrar offrar då sitt hår till sjöhäxan i utbyte mot en kniv. Om sjöjungfrun dödar sin älskade prins med kniven kommer hon få återvända till havet som sjöjungfru igen, men sjöjungfrun kan inte döda sin prins, hon älskar honom alltför högt. Hon kastar sig över relingen för att möta sitt öde som havsskum, men just som hon ska förvandlas svävar hon upp i luften och förvandlas till en av luftens döttrar.

Hon undkom visserligen ett öde som havsskum, men hon fick aldrig sin prins och hennes systrar offrade sitt hår för en syster som det aldrig fick se igen, och som de i all evighet kommer tro har förvandlats till havsskum.

De två första sluten är dock inte skrivna i sten, Askungen och Snövit är folksagor som blev nertecknade av bröderna Grimm. Den lilla sjöjungfrun är dock nedskriven av H.C. Andersen och är därmed en författares verk. Men de traditionella sagorna kommer av en muntlig berättarsed och de förändras ständigt. Eller förändrades, kanske man bör säga. Nu för tiden finner man alltför ofta sagorna i just böcker, istället för i en berättares muntliga ord.

En dag ska jag lära mig en hel drös med traditionella sagor, för att sedan berätta dem vidare.

Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig tre ting:
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
spinn mig ännu litet om min framtid!

"Lyckokatt" av Edith Södergran