Working 9 to 5, what a way to make a living...

Idag hade jag min första riktiga arbetsdag. Mitt första riktiga jobb, det är ett stort steg. Innan har jag ju bara praoat eller jobbat hemma, men idag jobbade jag på riktigt. Visserligen bara på min pappas jobb och jag fick bara göra saker som de andra inte hunnit eller inte orkade göra själva, men det är fortfarande ett jobb, och jag tjänar pengar!
Det är det viktigaste. Med det här jobbet och pengarna jag får från det kan jag kanske göra allt som jag vill i sommar, det vill säga;
*Åka till Sundsvall (redan bestämt, åker nästa vecka)
*Åka till Göteborg
*Åka till Karlstad

Mitt jobb var som sagt tråkigt. Det bestod av att kopiera ett kundnummer, klistra in det, skriva in de rätta initialerna för arbetaren som har hand om den kunden och sedan skriva in initialerna på den som är vice ansvarig. Sen börjar det om igen, ett nytt kundnummer, kopiera, klistra in...
Jag gjorde runt 500 såna. Det tog hela förmiddagen och en bit efter lunch också.
Sen fick jag sortera några (många) papper och börja uppdatera en annan lista fast på ett ltie mer avancerat sätt än det här över.

För övrigt hann jag lägga tre spindelharpan, skriva ett blogginlägg, logga in på Greenday.se ca 4 gånger, logga in på bcmanga en gång, läsa tre stycken bloggar och logga in på bilddagboken ca 4 gånger. Jag hade alltså absolut ingeting att göra på eftermiddagen eftersom jag inte kunde få upp office-någonting på mitt konto på deras datorer.

Jag ska dit imorgon också, och resten av veckan. Hoppas de har mer åt mig att göra då, annars är det nästan inte värt pengarna...

Att stå på händer

Ni vet sånt som man så gärna vill men bara inte kan?

Livet är orättvist, så är det. Men vem bestämmer vem som ska få vad och vilka som ska kunna göra det? Jag har ingen aning, men något jag vet är att jag inte kan stå på händer utan hjälp av en vägg. Jag har i och för sig aldrig försökt ordentligt, jag vågar inte.
Hur kommer det sig att jag är feg?
Jag är ju en tiger, jag borde våga allt!

Jag vågar inte åka Balder eller Kanonen på Liseberg, jag är livrädd för att vara ute på natten på lajv, jag vågar inte försöka stå på händer, jag vågar knappt prata med främlingar och jag vågar inte göra något nytt så länge inte min syster är med och gör det åt mig.

Jag är kanske inte en tiger ändå...
Jag bara låtsas för att jag inte vill erkänna för andra hur feg jag är. Men jag vet det själv. Jag har alltid vetat.

Men på något sätt är ju det den jag är, eller hur? Jag är feg, jo men visst, jag vill vara en tiger, helt okej.
Att vilja och att vara är inte samma sak.

Vet ni vad?
Randig tiger ska lära sig stå på händer utan vägg innan sommaren är slut!
Att vilja och att vara är inte samma sak, men om man vill något går det att genomföra det.