Barnrum till vuxenrum - på tiden att jag växer upp

Blä! Jag är bara så trött på det!
Den där fula beiga tapeten som inte alls matchar den mörkblå färgen under och den åh så irriterande borden! Det är ju så man får spasmer!
Den överfulla anslagstavlan med papper sen kriget och varför, varför, varför hänger det ett par hörlurar där som inte fungerar?
Den fula stereon som står och samlar damm och som man inte kan sänka volymen på. (Med samlar damm menar jag inte att den inte används, den är på minst tre gånger om dagen och det spelas flitigt på den, jag dammar den bara aldrig, det är allt. Eller snarare, varför dammar den inte sig själv!?)
Och den fula spegeln med det där gamla kortet i ramen och elgitarren som står under som jag aldrig spelar på.
Bokhyllan som är helt full med böcker jag aldrig någonsin kommer att läsa igen, (Tvillingarna? Tsatsiki? Angels Unlimited? Hur har jag någonsin kunnat läsa sån skit?) och alla förbaskade prydnadssaker. De där åh så söta hundarna och katterna i porslin som stått där så fint på min bokhylla i ca 400 år nu, hur har jag någonsin kunnat tycka att det är fina?
Skrivbordet ska vi inte ens tala om, låt oss bara säga att jag känner för att kasta ut det genom fönstret just nu. Fönstret ja… den där fula gardinen mamma valde ut åt mig som jag aldrig gillat, och fönsterbläcket där jag har alla mina accessoarer. Där ligger en sådär tvåhundrasjuttioelva sjalar och minst lika många par vantar, men jag använder bara två av varje kanske. Alla diadem jag slutat använda sen jag klippte mig, min gamla Mp3, alla jäkla smycken jag fick när jag var fem och så mobilen, Ipoden, kameran och glasögonen ovan på den högen för att fullborda kaoset.
Vidare har vi skrivbordsstolen som jag knappt kan minnas hur den ser ut längre eftersom den varit täckt av kläder en mycket lång tid nu, det ligger två tygpåsar och en ryggsäck på golvet, vad som är i dem vet jag inte och jag tänker inte ta reda på det heller.
Och väggarna!! Vem i all världen har posters på sina väggar nu för tiden? Och vilka är det där? Varför hänger det en massa bilder på tre medelålders män som uppenbarligen inte har fattat att de kom ur tonåren för ca 50 år sedan och som inte fattat att man faktiskt inte leker krig i tonåren heller (Dessutom ser man att handgranaterna är av plast) på min vägg? Vad var det de hette nu igen…? Ja visst ja, Green Day. De ska ner, helt klart, och ersättas med något lite mer sofistikerat, så som tavlor. Um få se… fem till fula gubbar… om jag inte minns helt fel måste det vara My Chemical Romance. Fnys, My Ridiculous Romance. Himla deprimerade saker, go cut yourselves, emo kids.
Då så, allt ska bort. Här ska förnyas!

I can’t control myself because I don’t know how, and they love me for it honestly I’ll be here for a while…


Nu är det gjort. Jag fixade inte allt, men en hel del. (Och rummet är ändå lika fult. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska ha ett snyggt rum) Jag tog bort alla hemska prydnadssaker ur hyllan, rensade anslagstavlan och skrivbordet, bytte ut tavlorna på små söta djur till två stycken deprimerande med armar/händer på, sorterade grejorna på mitt fönsterbläck (jag hade inte hjärta att slänga något av det) och la alla kläder på skrivbordsstolen i tvätten.
Gardinen hänger kvar, jag hade tyvärr ingenting snyggare att byta ut den mot, men jag jobbar på det. Böckerna står också kvar, jag har inget att byta ut dem mot heller och det skulle bli så fasligt tomt i bokhyllan om jag tog bort dem, bokhyllor är ju trots allt till för att ha böcker i.
Posterna fick också hänga kvar, dels hade jag inget att byta ut dem mot (igen) och dels skulle jag ärligt talat aldrig kunna ta bort dem. Inte än.
Som om jag ens menade det jag sa om fula, medelålders män. De är ju mitt allt! Nej, de får hänga kvar ett tag till, och tur är väl det, tänk er mitt rum med något så fult som TAVLOR på väggarna!? Det låter så vuxen och… och… urk. (Jag kan riktigt tänka mig hur det går utför efter det och vuxenpoängen bara samlas i stora högar likt kläderna på min skrivbordsstol, och rätt vad det är blir jag väl 70 år, senil-dement och har en hel hög med barnbarn också.)

Nej, jag kommer nog vara barn ett bra tag till, och det är jag glad för.