Donediddo

Jag köpte en ryggsäck idag. Jag döpte den till Donediddo.
Precis som att min tv heter Diderot.
Precis som att min dagbok heter Serene.
Precis som att jag döper allting som för att hitta en mening
där den inte finns.
Men stenarna sjunker till bottnen, om det
bara finns någon.

Jag köpte en ryggsäck idag. Tillräckligt stor för att bära allt.
För att bära mina påhängsna tankar.
För att bära allt det jag lämnar bakom ryggen.
För att jag inte orkar bära det i famnen längre, eftersom
mina armar inte orkar mer.
För skulden har inget hem. Jag är inte något
hem om den tror det.

Jag köpte en ryggsäck idag. Den är ergonomiskt fördelaktig.
Så jag slipper förstöra mina axlar vid tidig ålder.
Så jag slipper pensionera mig i förtid.
Så jag kan nära den föraning jag har om att inget
kommer bli som jag har tänkt.
Och du som säger kärlek,
dig svarar jag lögn.

Jag köpte en ryggsäck idag. Den går i enbart mörka färger.
Man ska väl kunna gömma sig i mörker.
Man ska väl kunna springa ifrån alla som förföljer en.
Man ska väl kunna identifiera sitt mörka hjärta
med den, trots att det bara leder till undergång.
Men jag går genom Skärselden, trots att det hugger
under fötterna.