The Dark Knight

The Dark Knight är ett mästerverk, även om jag nu mer än i förra filmen störde mig på Batmans totaltöntiga basröst. Men hjälten i denna film är inte Batman, det är Jokern. Heath Ledger gör sin sista roll till sin bästa.
Heath Ledger är filmen, Christan Bale är det inte.

The Dark Knight är den andra filmen om Batman som görs av Christopher Nolan, den första var Batman Begins. I The Dark Knight får vi följa Batmans (Christan Bale) försök att döda staden Gothams nya fiende; Jokern. Jokern är en psykopat utan dess like som inte sprider skräck och död för pengarna eller maktens skull, utan för att han kan. I en värld där allting styrs av regler och lagar måste Batman slåss mot en utan någotdera. För att få död på Jokern tar Batman hjälp av den nya åklagaren Harvey Dent (Aaron Eckhart) och kommissarien James Gordon (Gary Oldman).

Heath Ledgers framförande som Jokern är fantastiskt, ingen skulle ha kunnat göra det bättre. Om han inte får en Oscar för detta bör man stanna upp och fundera på vad som uppenbarligen är fel med vår värld. Mot slutet av filmen kom jag nämligen på mig själv med att önska att Jokern ska vinna istället för Batman, och jag brukar vara en hängiven anhängare till det goda.

När filmen var slut fick den starka och väförtjänta applåder från alla i salongen och nästa dag lyste 5 vackra popcorn emot mig i tidningen.
Av mig får den fem starka ränder, med en extra svans för Heaths framförande.

”Why so seriuos?
Let’s put a smile on that face…”